fredag, oktober 19, 2007

Under ytan


Hade vårt andra (och halva tredje) bassängdyk igår! Och så kul det var! Det kunde ju bara bli bättre sen förra gången, men detta var skitkul! Har dock lite skav i munnen av min snorkel, men det går att leva med! Vilken upplevelse det var att ha en mask som inte immade igen på 2 sekunder som jag hade sist, och hann till och med fota en massa! Som vanligt hamnar de på facebook och bildagboken (dock senare idag).

Tänk om man kunde stanna där under ytan? Gärna med lampan släckt. Helt neutral och lugn, umkringguppandes under ytan, utan bekymmer och problem? Eller i alla fall för ett bra tag, nån vecka eller så kanske? Och glömma allt runt om. Att det ända man behöver tänka på är... ingenting alls. Så skönt det hade varit.
Varför tar jag åt mig så lätt av allt negativt som sägs och skrivs, men är kass på att ta åt mig av något positivt? Ger någon mig en komplimang så skakar jag av mig den lika snabbt igen, och tror att personen sa det för att vara snäll. Men hör jag något dåligt om mig så fastnar det som ett tuggummi. Samma sak är det om jag är osäker på om det är mig tuggummit är riktat till... Då fångar jag det helt enkelt och sätter det på mig. Behöver nog träna på att få bort tuggummin och ta åt mig komplimanger istället. Så ös på vetja. :)

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är en ängel. Din mildhet och ditt ljus fyller vår vardag och lyser upp vår gråa värld. Du är en eterisk lilja badandes i fullmånens silverne sken. Din flyktighet och din skönhet väcker godhet och harmoni i människors hjärtan. Du är sånger som har sjungits vid tusentals lägereldar och tonerna från vinden som leker fram över ett sommarlandskap. Du sprider glädje och liv vart du än vandrar. Allt jag ber dig i gentjänst är att få se dig le.

(Jaja kanske smörigt som det bara går. Men det var den enda "komplimangen" värdig dig.)

Puss