Saknar

Idag har varit en lugn dag... Lite för lugn för att jag ska må bra tror jag. Inte gjort något produktivt, som jag borde ha gjort. Suck. Ofrivillig ensamhet är inte kul, och allt annat blir så ofantligt tråkigt då... Men jag har målat lite på min Buddha-tavla, sytt på min outfit till helgen, men inget har kännts kul.

Saknar mycket just nu. Pratade med Lorenzo på telefon igår och i bakgrunden hörde jag barnen (Claudias och Chrilles barn) och insåg att jag inte ingår i det livet längre. Och genast började jag gråta... Saknar dom så otroligt! Saknar det livet. Tryggheten och känslan av att vara uppskattad. Saknar att krama barn.
Pratade sedan med Krisztian i Ängelholm. Saknar honom också, jättemycket! Och hans familj. Vi har känt varann sen han flyttade till Värnamo och började i sjuan med oss så vi har upplevt en hel del tillsammans. Både up´s and down´s. Tycker att det är supertråkigt att det är så jäkla långt mellan oss nu, men ska nog åka ner dit nästa gång jag åker till fastlandet. Ser ut att bli sista helgen i november om allt går som jag vill (vilket det sällan gör...).


Saknar också en hand att hålla i just nu. Frivillig?