Jag har varit duktig idag. Riktigt duktig! För jag har varit på första besöket för att bli blodgivare.
Jag, blod-, nål och sjukhusrädd, ska bli blodgivare om alla prover säger att jag får.
Jag har nog alltid varit rädd för allt som har med sjukvården att göra, antagligen för att alla obehagliga sjukhuserfarenheter har lagts på hög. Visst har jag känt att det vore skönt att slippa det, men samtidigt vet jag då att jag måste konfrontera det. Fått telefonnummer till duktiga psykologer, varit på skolhälsan och pratat om det och försökt så gott jag har kunnat på egen hand. Men aldrig tagit steget fullt ut...
Men för nån vecka sen pratade vi om blodgivning när vi grävde i Buttle, och Erika/Heather inspirerade mig till att i alla fall kolla upp det. And so I did... Så jag skrev upp mig, efter många om och men, på www.geblod.nu och några dagar senare damp en kallelse ner i brevlådan. Men har tänkt avboka många gånger, men tog mod till mig och bestämde mig för att i alla fall gå dit och se hur det känns.
Så blev det dagen D, sov jätteilla hela natten och fick inte upp kroppsvärmen då jag var så nervös... Gått med vantar hela mogonen, inomhus! Sirie var en ängel och körde mig och följde med till blodcentralen (jag var fortfarande osäker...). Efter en stunds väntande fick jag gå in ensam först för en hälsodeklaration och en snabb intervju. Därefter var det dags för provtagningen, och Sirie kallades in. Jag blev snabbt ännu mer osäker och rädd, men sköterskan var så duktig!! Allt gick snabbt, och hon pratade med mig under tiden och sa åt mig att andas lungt... Höll på att glida in i dimman en stund, men klarade mig! Sen, poff!, så var det klart!
JAG GJORDE DET!
Och jag rekommenderar verkligen andra till att ge blod! En viktig gåva som kan rädda liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar